Kent Iwemyrs målningar väcker liv i avfolkade bygder
Många av Kent Iwemyrs scener utspelar sig i avfolkade bygder där varje socken är ett helt universum, sammanhållet av skrönor och byoriginal. Här möter man hembrännaren Lill-Honke, den usla backhopparen Eddie the Eagle och bärplockare som forslar fallna änglar på bår över myren. Ibland kommer inspirationen från Norrland, ibland från hemstaden Hallstahammar. Men det spelar egentligen ingen roll. Iwemyrs bildvärld har alltid helt egna koordinater.
Med 25 akrylmålningar från 2024 är det en fint sammanhållen utställning, som möjligen vunnit på en stramare hängning. Ändå känns den helt logisk i den lilla konsthallen. Likheterna med Bror Hjorth ska inte överdrivas, men nog förvaltar Iwemyr arvet efter den svenska naivismen. Här finns en liknande oförställd blick på människan, uppmärksamhet på det lilla livets poesi och målarglädje som i tidiga verk av Hjorth och Hilding Linnqvist.
Iwemyr fabulerar dock med en mustigare ton, vilket titlar som "Lova mig att inte äta flugsvamp igen pojkar!" och "Nu är det fanimig dags att ta ned midsommarstången!" avslöjar.
I den senare reser sig hembygdsgården framför en snötäckt gårdsplan, där en förbryllad skara människor har samlats vid en vissen midsommarstång. Topplocket tycks ha gått på mansfiguren som utrustad med motorsåg närmar sig den förtorkade festresten. Mot den vita snön och grå himlen ställs den knallgula sågen, en mörkblå kjol och en rödvitrandig tunna. Ett gott exempel på hur Iwemyr, som är utbildad vid Konstfack, fyller sitt till synes barnsligt enkla uttryck med koloristisk finess.
Iwemyrs bildformel är nästan patenterad: liggande format, scenen sedd lite ovanifrån, horisontlinjen högt placerad. Det funkar utmärkt för det mesta, särskilt i "Vattensport för mindre simkunniga" där en kvinnofigur susar förbi på vattenskidor, men blir stundtals väl enkel. Den sluga räven som med eldig, orange päls avbildas i linje med äldre tiders påveporträtt bryter därför av fint.
Det medryckande berättandet drivs på av de underfundiga titlarna; Iwemyr är något så sällsynt som en rolig konstnär, vilket inte ska underskattas när världsläget är vad det är. Men allvaret finns där. På cirkusen ligger lindansaren livlös på marken, på ängen begraver tre barn en kråka, i hembrännarnas tillhåll tittar döden själv fram. Kent Iwemyr skildrar kort sagt den mänskliga komedin i dess fulla prakt.
More information:
--
KENT IWEMYR'S PAINTINGS BRING LIFE TO DEPOPULATED AREAS
Paintings by Kent Iwemyr are currently on display at Bror Hjorths Hus. Subtle, captivating and rooted in tradition, says UNT critic Adam Rosenkvist.
Many of Kent Iwemyr's scenes take place in depopulated villages where each parish is a whole universe, held together by tales and village originals. Here we meet the moonshiner Lill-Honke, the lousy ski-jumper Eddie the Eagle and berry pickers who carry fallen angels on stretchers across the moor. Sometimes the inspiration comes from Norrland, sometimes from his hometown Hallstahammar. But it does not really matter. Iwemyr's world of images always has its own coordinates.
With 25 acrylic paintings from 2024, it is a nicely cohesive exhibition, which might have benefited from tighter hanging. Nevertheless, it feels completely logical in the small art gallery. The similarities with Bror Hjorth should not be exaggerated, but Iwemyr still manages the legacy of Swedish naivism. There is a similar undisguised view of mankind, attention to the poetry of small life and the joy of painting as in the early works of Hjorth and Hilding Linnqvist.
Iwemyr, however, imagines with a more muscular tone, as evidenced by titles such as “Promise me not to eat fly agaric again, boys!” and “Now it's damn time to take down the midsummer pole!” reveal.
In the latter, the village hall rises in front of a snow-covered courtyard, where a puzzled crowd has gathered around a withered midsummer pole. The top seems to have fallen off the male figure who, equipped with a chainsaw, is approaching the withered remains of the feast. The bright yellow saw, a dark blue skirt and a red and white striped tunic are set against the white snow and gray sky. This is a good example of how Iwemyr, who trained at Konstfack, fills his seemingly childishly simple expression with coloristic finesse.
Iwemyr's pictorial formula is almost patented: landscape format, the scene seen slightly from above, the horizon line placed high. It works well for the most part, especially in “Water Sports for Less Skilled Swimmers” where a female figure whizzes past on water skis, but at times becomes too simple. The sly fox, depicted with fiery orange fur in line with portraits of popes from earlier times, therefore breaks off nicely.
The engaging narrative is driven by the subtle titles; Iwemyr is something as rare as a funny artist, which should not be underestimated when the world situation is what it is. But the seriousness is there. At the circus, the tightrope walker lies lifeless on the ground, in the meadow, three children bury a crow, in the home distillery, death itself appears. In short, Kent Iwemyr depicts the human comedy in all its glory.
(Translated with DeepL.com)
