Lisa Jonasson & Matti Kallioinen at Uppsala konstmuseum

Från pressrelease:

Ask not who it is but how it feels? says Lisa Jonasson about her motifs. The exhibition brings together two artists who have made their mark on Swedish art through their distinctive use of colour and form. They have opened doors to different spaces and created their own alternative realities. In Lisa Jonasson's detailed paper cut-outs, the body is a membrane between spiritual and physiological processes. Matti Kallioinen's large-scale mobile sculptures look towards artificial intelligence, mathematical principles and back towards Rhaetian expression.

The term Gestus is taken from Bertolt Brecht's theatre methodology, in which the actor actively makes his own relationship to the character visible. The emphasis is placed both inside and outside the role. In their art, both Lisa Jonasson and Matti Kallioinen have an opening towards the theatrical, where the gestures of performance and staging are similarly materialised.

Lisa Jonasson and Matti Kallioinen also live together, share a studio and are part of each other's processes. In Gestus, we test what happens when art is also allowed to coexist in the exhibition space in a symbiotic way. The artworks themselves give voice to polyphonic voices, rather than a clear subject. Perhaps it is an unborn child, a spirit, or a leaf that communicates. Here, the process and movement are central, what comes alive in the gesture.

In a new series of works, Lisa Jonasson has further developed her colourful paper collages and now also cuts metal. She has broken old cake tins in aluminium, copper and brass, transforming the metal into figures and characters. The metal carries discolouration and scratches, traces from a previous life. It is a non-artistic game in which the artist is shaman and conjurer, in a pictorial universe that allows both fluid positions and transgender individuals. In the images, the body becomes both an opening and a lock.

Matti Kallioinen's sculptures and paintings are permeated by a wave movement, an organic pulse. The emphasis is on the void between the basic formal elements, how these surfaces and lines oscillate with or against each other. They do not point away, they are here and now. Matti Kallioinen is also interested in how the performative aspect of creation itself becomes part of the experience, but also in more perceptual psychological issues, how faces appear and fall apart.

In the exhibition's innermost room, a dark, dissolved universe is presented. Here, Lisa Jonasson's work Rotpost is on display, a series of collages in slide frames in which fragments of leaves, lichens and the occasional fly have been joined together to form small figures or scenes. Nature's own lines balance as in an ink drawing, in a tug of war between order and chaos.

When does the figure come to life and change from dead to living matter? The English word animate describes this shift. These are questions that have long preoccupied Matti Kallioinen in his work sewing, constructing and programming inflatable sculptures. For Gestus, he has created a choreography of 16 human figures, characters captured in small loops of group-dynamic becoming.

(translated by DeepL)

--

Fråga inte vem det är utan hur det känns? säger Lisa Jonasson om sina motiv. I utställningen sammanförs två konstnärskap, som genom ett distinkt färg- och formspråk satt sin prägel på svenskt konstliv. De har öppnat dörrar mot olika scenrum och skapat egna alternativa verkligheter. I Lisa Jonassons detaljerade pappersklipp är kroppen ett membran mellan andliga och fysiologiska processer. Matti Kallioinens storskaliga mobila skulpturer söker sig både mot artificiell intelligens, matematiska principer och bakåt mot ritiska uttryck.

Termen Gestus är en hämtad från Bertolt Brechts teatermetodik där skådespelaren aktivt synliggör sin egen relation till rollfiguren. Tyngdpunkten läggs samtidigt i och utanför rollen. Både Lisa Jonasson och Matti Kallioinen har i sin konst en öppning mot det teatrala, där uppvisandets och iscensättandets gester på liknande sätt materialiseras.

Lisa Jonasson och Matti Kallioinen lever även tillsammans, delar ateljé och är del av varandras processer. I Gestus prövar vi vad som händer när konsten också får samexistera i utställningsrummet på ett symbiotiskt vis. Konstverken själva ger utlopp för polyfona röster, snarare än ett tydligt subjekt. Kanske är det ett ofött barn, en ande, eller ett löv som kommunicerar. Här är processen och rörelsen det centrala, vad som blir levande i gesten.

I en ny serie arbeten har Lisa Jonasson vidareutvecklat sina färgrika papperscollage och klipper nu istället i metall. Hon har trasat sönder gamla kakformar i aluminium, koppar och mässing, omformat metallen till gestalter, karaktärer. Metallen bär med sig missfärgningar och skrap, spår från ett tidigare liv. Det är en okonstlad lek där konstnären är schaman och besvärjare, i ett bilduniversum som både tillåter flytande positioner och könsöverskridande individer. I bilderna blir kroppen både öppning och låsning.

Matti Kallioinens skulpturer och måleri genomströmmas av en vågrörelse, en organisk puls. Betoningen ligger på tomrummet mellan de basala formelementen, hur dessa ytor och linjer kommer i svängning med eller mot varandra. De pekar inte bort, de befinner sig här och nu. Matti Kallioinen är även intresserad av hur det performativa i själva skapandet blir en del av upplevelsen, men också mer perceptionspsykologiska frågor, hur ansikten framträder och faller sönder.

I utställningens innersta rum presenteras ett mörkt upplöst universum. Här visas Lisa Jonassons verk Rotpost, en serie collage i diabildsramar där fragment av blad, lavar och en och annan fluga sammanfogats till små gestalter eller scener. Naturens egna linjer balanserar som i en tuschteckning, i en dragkamp mellan ordning och kaos.

När får gestalten liv och går från död till levande materia? Engelskans animate beskriver denna förskjutning. Detta är frågor som länge upptagit Matti Kallioinen i hans arbete med att sy, konstruera och programmera uppblåsbara skulpturer. Till Gestus har han skapat en koreografi av 16 mänskliga gestalter, karaktärer fångade i små loopar av gruppdynamisk tillblivelse.

Läs mer här:
Uppsala Konstmuseum

Läs en recension av Sebastian Johans i DN

Läs en recension av Magnus Bons i Konsten

Läs en intervju av Sofia Edgren i Dagens Nyheter

Lyssna på en recension av Mårten Arndtzén i Sveriges Radio P1