Maria Nordin | Follow the Line
(Scroll down for Swedish)
We are pleased to open the gallery season with an exhibition by Maria Nordin (b. 1980). Follow the Line is Nordin's second solo exhibition at the gallery and presents a group of new watercolors. In her latest work, Nordin addresses the relationship between the human body and its surrounding physical reality. Maria Nordin received great attention for her large-scale watercolors and animations already during her education at the Royal Institute of Art (2005–2010). In 2011, she was awarded Becker’s Artist Award and had an extensive solo exhibition at Färgfabriken in Stockholm. Nordin is frequently exhibited at galleries and museums around Sweden, and has already become an influential artist who has renewed and developed watercolor painting. Next year she will have a solo exhibition at the Nordic Watercolor Museum in Skärhamn.
Sarah Guarino Florén, curator at Södertälje Konsthall, has written a text about the new exhibition:
We enter the world through someone else’s body. Our being is dependent on someone else’s physical existence. Matter formed of matter, a new body relative to another human being’s body. The little child is, in its body, its own individual. However at the beginning, it does not differ itself from the breast that makes it grow. Someone else’s form has shaped me.
In her latest work, Maria Nordin focuses on the relationship between the human body and its surrounding physical reality. A tangible reality where we constantly move around objects and geometrical shapes, and where architecture and its room embraces us. We tend to imagine this relationship as neutral and more palpable than, for instance, psychological impact, but is it actually that simple?
We are in a continuous relationship to our surrounding, to what exists outside of our own body. Without the shapes of others we often loose our own. Our inner experience of the world through one single body is illusionary; more likely, we exist in a continuously reciprocal forming process. People interfere with each other throughout their lives through an intricate network of psychological, social and physical processes. Individuals react and respond differently towards aspects of this impact. Where one person sees harmony, another senses threat. What I perceive as an adventure may, to you, be mundane. Where someone feels distress, others feel secure.
As a painter, the relationship with the material becomes more than an abstract idea. Watercolor painting entails a fragile encounter between water, pigment and paper. The result is reliant on the artist’s skills and knowledge about the characteristics of the material. However, just like when a body is to be formed in another body, randomness plays a role. The balance between controlling and shaping, and the ability to handle the force of chance, requires years of practice and experience, to, like a DNA, form matter into what the artist aims to present.
By letting an illogical distorted form become predominant, Maria Nordin allows her figures to be shaped in a different logic from the one we have become used to see in her conceptually and physically recognizable bodies. The underlying idea determines the composition, which means that the reshaping and adjustment as a concept is physically revealed in the picture. A pair of too long legs; shoulders that have left the contour of a ’normal’ body; a person whose contours overflows, creates an under the surface violent effect. Absurd bodies, sure. At the same time, a reminder of the shortcomings and state of subtle violence that we repeatedly expose our bodies to. Spreading legs on the subway leads to constrained space of someone else. Also, we can all recall the vexing feeling of trying to fit into too small clothes. Our furniture form the way we sit, our clothes the way we move.
We often talk positively about how ’form follows function’, only, what function are we actually to follow? To whose form must we adapt? Maria Nordin explores and questions this in her work by tangibly integrating a physical resistance in her images, and letting the bodies of the figures conform. The eye notes and reacts to the deformation. The disturbing moment that makes us as viewers physically aware of our own shape – our own bodily being in this world.
Sarah Guarino Florén
Curator at Södertälje Konsthall
Vi har glädjen att öppna gallerisäsongen med en utställning av Maria Nordin (f.1980). Follow the Line är Nordins andra separatutställning på galleriet och presenterar en grupp nya akvareller. I sitt senaste arbete har Nordin tagit fasta på relationen mellan mänsklig kropp och omgivande fysisk verklighet. Maria Nordin fick stor uppmärksamhet för sina storskaliga akvareller och animationer redan under sin utbildning på Kungliga Konsthögskolan (2005–2010). 2011 tilldelades hon Beckers Konstnärsstipendium och hade en stor separatutställning på Färgfabriken i Stockholm. Hon har ställt ut på gallerier och museer runtom i Sverige och har redan hunnit bli en tongivande och inflytelserik konstnär som förnyat och utvecklat akvarellmåleriet. Nästa år kommer hon att ha en separatutställning på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.
Sarah Guarino Florén, curator vid Södertälje Konsthall, har skrivit en text om den nya utställningen:
Vårt intåg i världen sker genom någon annans kropp. Att vi finns till är avhängigt någon annans fysiska existens. Materia bildad ur materia, en ny kropp i förhållande till en annan människas kropp. Det lilla barnet är till kroppen en egen individ, men skiljer till en början inte på sig själv och det bröst vars mjölk får det att växa. Någon annans form har format mig.
I sitt senaste arbete har Maria Nordin tagit fasta på relationen mellan mänsklig kropp och omgivande fysisk verklighet. En konkret verklighet där objekt och geometriska former är något vi hela tiden rör oss kring och där arkitekturen och dess rum omsluter oss. Vi tänker oss gärna denna relation som neutral och mer greppbar än exempelvis psykisk påverkan, men är det verkligen så enkelt?
Vi är i ett ständigt förhållande till vår omgivning, till det som existerar utanför vår egen kropp. Utan andras form tappar vi ofta vår egen. Vår inre upplevelse av världen utifrån en enda kropp är illusorisk, troligtvis är vi ständigt inne i en ömsesidig formprocess. Människor emellan påverkar varandra hela livet genom ett intrikat nät av psykiska, sociala och fysiska processer. Olika individer är olika känsliga och olika mottagliga för aspekter av denna påverkan. Där en människa ser gemenskap, vädrar en annan gruppens hot. Det som för mig är ett äventyr kanske är vardag för dig. Där någon känner sig trängd är en annan trygg.
Som målare blir relationen till materialet mer än en abstrakt idé. I akvarellmåleriet bildas formen av det sköra mötet mellan vatten, pigment och papper. Resultatet är avhängigt konstnärens skicklighet och kunskap om materialets egenskaper. Men precis som när en kropp skall bildas i en annan kropp har slumpen ett finger med i spelet. Balansgången mellan att styra och forma och förmågan att hantera slumpens kraft kräver år av övning och erfarenhet, för att liksom ett DNA kunna forma materien till det som konstnären vill gestalta.
Genom att låta en till första anblicken ologisk förvrängd form ta överhanden låter Maria Nordin sina figurer formas enligt en annan logik än den vi vant oss att se i hennes sinnliga och fysiskt igenkännbara kroppar. Den bakomliggande idén bestämmer kompositionen vilket leder till att omformandet och anpassningen som idé sker på ett konkret och fysiskt sätt i bilden. Ett par för långa ben, axlar som lämnat konturen av en ”vanlig” kropp, en människa vars konturer svämmar över, skapar en under ytan våldsam effekt. Absurda kroppar, javisst. Samtidigt, en påminnelse om den känsla av tillkortakommande och tillstånd av subtilt våld vi ständigt utsätter vår kropp och våra medmänniskors kroppar för. Ett par skrevande ben på tunnelbanan leder till att någon annans rörelseutrymme krymper. Och alla känner vi nog igen den förargliga känslan av att försöka dra på sig ett för litet klädesplagg. Våra möbler formar hur vi sitter, våra kläder hur vi rör oss.
Vi talar ofta om ”form follows function” som någonting positivt, men vilken funktion är det egentligen vi väljer att följa? Vems form är det vi inrättar oss efter? Maria Nordin utforskar och prövar detta i sin konst genom att handgripligen måla in ett fysiskt motstånd i sina bilder och låta figurernas kroppar anpassa sig. Ögat noterar och reagerar på deformationen. Det störande momentet gör att vi som betraktare blir fysiskt varse vår egen form - vår egen kroppslighet i världen.
Sarah Guarino Florén
Curator vid Södertälje Konsthall
Recension om utställningen av Susanna Slöör i Omkonst: www.omkonst.com
Recension om utställningen av Gabriela López i Konsten.net: www.konsten.net
Recension om utställningen av Joanna Persman i SvD: www.svd.se
Recension om utställningen av Sebastian Johans i DN: www.dn.se
