Jens Fänge | Gleams and Beams
(Scroll down for Swedish)
Galleri Magnus Karlsson is pleased to present Jens Fänge's second solo exhibition in the gallery.
Jens Fänge's new paintings take us to a dream-like city where the perspectives follow their own rules and everything seems to be under constant change. A condensed, almost claustrophobic atmosphere, filled with false steps and pitfalls. The paintings seems to be illuminated from several different sources of light. In the painting Kristinas värld it is the full moon that draws Kristinas shadow on the door, though the objects on the ground cast shadows like they are illuminated by the viewer himself.
In a text whose starting-point is the paintings, the author Jerker Virdborg describes a group on their discover journey through the painting’s blocks.
--
Blänk och strålar
Galleri Magnus Karlsson har glädjen att presentera Jens Fänges andra separatutställning på galleriet.
Jens Fänges nya målningar tar oss med till en drömlik stad där perspektiven följer egna lagar och allt tycks vara under ständig förvandling. Här råder en förtätad, smått klaustrofobisk stämning fylld av felsteg och fallgropar. Bildrummet i målningarna verkar belyst av flera ljuskällor. I målningen Kristinas värld är det fullmånen som tecknar Kristinas skugga på dörren, men föremålen på marken kastar skuggor som vore de belysta av betraktaren själv.
I en text skriven med utgångspunkt i målningarna beskriver författaren Jerker Virdborg en grupp människor på upptäktsfärd i målningarnas kvarter.
“...Vi fattade tag om kartans ändar, och lyfte den försiktigt, som om den var en väldig glasskiva, och rörde oss sen långsamt ner genom trapphusen, genom korridorerna i entréplanet, genom valven och kulvertarna, alltmedan vi med stora ansträngningar vred kartan åt än det ena hållet, än det andra, allt för att inte förlora rörelseriktningen.
‘Här finns ett av kryssen’, sa vi och steg ut i en långsträckt kolonnad där solen värmt upp de svarta och vita stenplattorna så kraftigt att de gav ifrån sig en tunn ånga när våra fotsulor tryckte ner dem mot den mörkgrå
sanden.
‘Vi är på rätt väg.’...”
