Sara-Vide Ericson | Liar

Galleri Magnus Karlsson is proud to present Sara-Vide Ericson's first solo exhibition in the gallery. In February we showed her paintings from the series Ride at the Market Art Fair and a small presentation of drawings in the gallery. Now she returns with a major exhibition titled Liar in all three rooms of the gallery.

If you think I'm lying
The dressed bodies in Sara-Vide Ericson's paintings testify of relationship-related problems and the solitary tyranny of power games. The bared throat tell us about a submissiveness and vulnerability but also about trust and tenderness. The bared throat may also be related to strangulation, manslaughter and assault. In the series “Liar” the roles between rulers and the ruled, between self-helping and self- strangling are shifting. We need the other to be the human. If no such exists you are forced to become your own executioner and liberator. Maybe I lie when I write what I just have written.
If you claim that you never lie, that itself is a lie. Problems in “Liar” consists of a distorted, more fundamental human paradox of lies. Imagine the feeling of being accused of lying even though you haven’t. Imagine the feeling of powerlessness, injustice and anguish. Imagine the ambivalence. Should I, increasingly desperate, defend my true innocence (with the imminent danger to appear more like a liar)? Should I give in? Or should I assert my right through to stifle the other's speech?
The throat is, in addition to the above, closely related to speaking. To strangle oneself or another is to silence the speech, whether the words are lies or not. To kill the ability of words protects yourself and prevent the mere force of what a person really is.
The fear of not being believed may seem banal, but the banal and the low is the definition of humanity. Because it is when we finally have been stripped, when we finally are baring our throats, when all the pride and strength is lost, then and only then the true humanity can emerge. I'm not lying.”

Text by Lili von Wallenstein (Author and publisher, Bokbål förlag, Sweden)
Translation by Galleri Magnus Karlsson

--

Galleri Magnus Karlsson har glädjen att presentera Sara-Vide Ericsons första separatutställning på galleriet. I februari visade vi hennes målningar ur serien Rida på konstmässan Market samt en mindre presentation med teckningar på galleriet. Nu återkommer hon med en större utställning med titeln Liar i galleriets alla tre rum.

Om du tror att jag ljuger
De beklädda kropparna i Sara-Vide Ericsons målningar vittnar om relationsrelaterad problematik och maktspelens ensliga tyranni. Den blottade halsen talar om undergivenhet och utsatthet men också om tillit och ömhet. Strupen kan även relateras till strypning, dråp, övergrepp. I serien Liar sammanblandas uppdelningen mellan härskande och behärskad, mellan självhjälp och självstrypande. Vi behöver den andre för att vara människa. Finns ingen annan att få nödgas man bli sin egen bödel och befriare. Kanske ljuger jag när jag skriver vad jag just har skrivit.
Om du påstår att du aldrig ljuger är detta i sig en lögn. Problematiken i Liar består i en förvrängd, mer grundläggande mänsklig lögnarparadox. Föreställ dig känslan av att bli beskylld för att ljuga trots att du så inte gjort. Föreställ dig känslan av maktlöshet, oförrätt, ångest. Föreställ dig kluvenheten. Ska jag, alltmer desperat, försvara min sanna oskuld (med överhängande risk att i än högre grad framstå som en lögnare)? Ska jag ge efter? Eller ska jag hävda min rätt genom att kväva den andres tal?
Halsen är, utöver det ovan nämnda, nära förknippad med talet. Att strypa sig själv eller någon annan är att tysta talet, oavsett om talet är lögnaktigt eller ej. Att strypa möjligheten till ord är att skydda sig själv och förhindra blottandet av vad människan egentligen är.
Rädslan för att inte bli trodd kan tyckas banal, men det banala och det låga är detsamma som det mänskliga. För det är ju som så: när vi slutligen har klätts av, när vi slutgiltigt blottar våra strupar, när all stolthet och styrka har gått förlorad, då och först då kan det rent mänskliga träda fram. Jag ljuger inte. 

Lili von Wallenstein
(författare och förläggare, Bokbål Förlag)