2014 | 9 April - 17 May 2014 | Galleri Magnus Karlsson

(Scroll down for Swedish)

We are pleased to present the group exhibition 2014. A selection of gallery artists including: Mamma Andersson, Lars Arrhenius, Thomas Broomé, Sara-Vide Ericson, Carl Hammoud, Tommy Hilding, Kent Iwemyr, Richard Johansson, Susanne Johansson, Lisa Jonasson, Klara Kristalova, Ulf Lundin, Maria Nordin, Dan Wolgers and others.

It’s election year in Sweden, which means a greater reflection on how our community works. We extend our gaze and try to assume someone else’s perspective. Art helps us to formulate important questions and to see reality with new eyes – an experience that can be poignant and life-changing. Yet there is a tendency that art is increasingly limited to commodity, decoration or status objects. Perhaps it is symptomatic of society at large, that the surface is more important than the content?

The exhibited works are not made with a political presentation in mind – still they serve as catalysts for thoughts about our society. The exhibition do not aim to cover all the relevant topics to be discussed in the complicated social structure, it’s rather a number of observations, comments or criticisms of the time we live in. A dynamic interaction is created between the artwork’s original motif and the new charged context that the exhibition offers.

Is it not true that all good art is political?

Vi har glädjen att presentera grupputställningen 2014 som visar ett urval av galleriets konstnärer: Mamma Andersson, Lars Arrhenius, Thomas Broomé, Sara-Vide Ericson, Carl Hammoud, Tommy Hilding, Kent Iwemyr, Richard Johansson, Susanne Johansson, Lisa Jonasson, Ulf Lundin, Maria Nordin och Dan Wolgers.

Det är valår i Sverige, vilket innebär ökad reflektion över hur samhället ser ut. Vi lyfter blicken och försöker se tillvaron ur någon annans perspektiv. Konsten hjälper oss att formulera viktiga frågor och att se verkligheten med nya ögon – en erfarenhet som kan bli drabbande och livsavgörande. Ändå finns en tendens att konsten alltmer begränsas till handelsvara, dekoration eller statusföremål. Kanske är det symptomatisk för samhället i stort att ytan är viktigare än innehållet?

Verken som visas i utställningen är inte gjorda för att vara med i en politisk utställning – de bidrar här som katalysatorer för tankar kring hur vårt samhälle ser ut. Utställningens anspråk är inte att täcka in alla de aktuella ämnen som behöver diskuteras i det komplicerade samhällsbygget. Här rör det sig uteslutande om ett antal nedslag som fungerar som observationer, kommentarer eller kritik av tiden vi lever i. Det uppstår en dynamisk växelverkan mellan konstverkens ursprungliga motiv och det nya laddade sammanhang som utställningen erbjuder.

Nog är det så att all bra konst är politisk?