Minnena ser oss: Tommy Hilding, Susanne Johansson, Tova Mozard & Per B Sundberg, Hellvi Kännungs, Gotland
(Scroll down for Swedish)
We are pleased to present this summer's exhibition at Hellvi Kännungs, Gotland. The converted 19th century barn on the north-eastern Gotland serves as Galleri Magnus Karlsson's project space in summer and it is now the fourth year we operate there during July. This year's exhibition, Memories Look at us, presents new works by Tommy Hilding, Susanne Johansson, Tova Mozard and Per B Sundberg.
The exhibition title, which is partially stolen from a poem by Tomas Tranströmer, gives associations to time and memory. Through painting, sculpture and photography the artists explore how chronology may be warped and how the boundary between private and public could be dissolved. It is obvious that we live with our memories present, but that the memories watches us raises some concerns. Is there a collective memory and conscience that examines us? That judges our actions and thoughts based on experiences from history. Or is it about memories in a more private context that haunt us and watch every step we take?
Memories Look at Me
A June morning, too soon to wake,
too late to fall asleep again.
I must go out-the greenery is dense
with memories, they follow me with their gaze.
They can't be seen, they merge completely into
the background, true chameleons.
They are so close that I can hear them breathe
though the birdsong is deafening
(From "Det vilda torget" by Tomas Tranströmer. Albert Bonnier Publishing, 1983
Translated from Swedish by Robin Fulton in the collection "The Great Enigma: New Collected Poems." New Directions Publishing, 2006)
Susanne Johansson brings together diverse moments of time in her paintings, both own personal experiences or events from long before our lifetime. In a series of paintings Johansson has carefully studied ancient sculptures up close. Traces from all past years emerges through a thin sheen of evanescence, perhaps a motion blur, as if they were caught in the middle of a step on the way into the future. Johansson enters into history and converts it to her own and brings a new life to the characters where inner and outer realities meet. In the painting The Dreamer, a man carries two trunks. What would we bring with us to the future if we were just given this luggage to pack? If memories were stored in objects and history was condensed into physical form.
A similar theme is found in Per B Sundberg's ceramic sculptures. Objects from various eras are woven together in assemblages of time into a brand new concurrency. Porcelain figurines, pottery and flea market finds are adapted and stitched together with Sundberg's own forms by a refined technique. The essentially different constituents of the sculptures have been kidnapped from their previous contexts and inserted in Sundberg's new world. With its seductive aesthetics, it encompasses both the brutal and the bizarre. In another text, Tranströmer compares our memories to the tree's growth rings, where the sum of them is the Self. They are not visible to the outside world but we sense them inside us. In the sculptures, all layers of the process becomes visible, its memories and experiences coexist, but also tells a completely new story.
Even Tova Mozard adopts and transforms history in her images. She introduces us to places that are infused with drama, dreams, and historical events. Her photographs depict scenes that twist the perception of reality and fiction, private and public, or memory and the present as opposites. Theatre and film are here both inspiration and method. She enters the environment, or the stage, and seeks close encounters with all its historical layers and characters. In a new series of photographs she has visited the building where William S. Burroughs shot and killed his wife Joan Vollmer in a William Tell-inspired game. A staircase where fateful steps have been taken and a worn doorknob where her hand might have rested brings us to our memories' darker corridors. Is it a movie we've seen, or an own personal experience? Mozard experienced a strong presence of Joan Vollmer's spirit in the building. Can someone's tragic fate be encapsulated in the fibers of a house and preserved there for the future? Mozard examines specific locations and collective memories and weaves them into her personal imagery.
A similar tension between the collective and the personal is found in Tommy Hilding's paintings. The series Amygdala outlines a fictitious society based on our real world. We see close-ups from private secluded rooms, urban landscapes and digital information. Amygdala renders a dramatic world, yet there is a feeling that the events have taken place already. The series depicts a fateful delay and a yearning for connection. We live in a world where our own experiences merge with others through social media and the constant news flow from various channels. Human memory has been partly replaced by a digital. Maybe it will change us in the long run. If our memory were not present, who would we then be? If history wouldn't be present in our lives but would be stored somewhere remote, how could we then learn from it?
The exhibition can create a moment of memory confusion, similar to the one that arises in a Déjà vu experience. We recognize a fragment of a situation before the brain has grasped the whole picture which results in a false sense of familiarity. The memory's sorting function has gone astray and we think for a moment that we recall something familiar, but to instead be lost in time in the next moment. In a similar manner, the artist manipulates and plays with memory, origin and chronology. Here are sherds of the past collected and sorted and joined together into a contemporary story. An archaeology of the memory.
Opening Reception on Saturday July 5, 12-4 pm
Open daily 2-6 pm
Art, kiosk, coffee and ice cream.
Telephone +46 (0)708 10 69 06
Link to map
--
Vi har glädjen att presentera sommarens utställning på Hellvi Kännungs, Gotland. Den ombyggda kalkstensladan på nordöstra Gotland är Galleri Magnus Karlssons projektrum sommartid och det är nu fjärde året vi verkar där under juli månad. Årets utställning, Minnena ser oss, presenterar nya verk av Tommy Hilding, Susanne Johansson, Tova Mozard och Per B Sundberg.
Utställningens titel, som delvis är stulen från en dikt av Tomas Tranströmer, ger associationer kring tid och minne. I måleri, skulptur och fotografi och utforskas hur kronologin kan förvridas och gränsen mellan privat och offentligt kan luckras upp. Att vi lever med våra minnen närvarande är självklart, men att minnena ser oss väcker en viss oro. Finns det ett kollektivt minne och samvete som granskar oss? Som dömer våra handlingar och tankar utifrån historiens erfarenheter. Eller handlar det om minnen på ett mer privat plan som hemsöker oss och betraktar varje steg vi tar?
Minnena ser mig
En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.
Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.
De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.
De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.
(Ur “Det vilda torget” av Tomas Tranströmer. Albert Bonniers Förlag, 1983)
I Susanne Johanssons målningar sammanförs vitt skilda ögonblick, egna personliga upplevelser eller händelser från långt före vår levnad. I en serie målningar har Johansson gått nära inpå skulpturer från antiken. Spåren av alla år framträder genom ett tunt skimmer av flyktighet, kanske en rörelseoskärpa, som att de fångats mitt i ett steg på väg in i framtiden. Johansson träder in i historien, gör den till sin egen och ger karaktären en ny livstid där inre och yttre verkligheter möts. I målningen Drömmaren bär en man på två koffertar. Vad tar vi med oss till framtiden om vi bara fick detta utrymme att packa? Här finns minnena i tingen och historien i fysisk form.
Ett liknande tema finns i Per B Sundbergs keramiska skulpturer. I assemblage av tid vävs föremål från olika epoker samman till en helt ny samtidighet. Figuriner, glashantverk, keramik och loppisfynd bearbetas och fogas samman med Sundbergs egna former i en raffinerad teknik. Skulpturernas väsenskilda beståndsdelar har kidnappats från sina tidigare kontexter och infogats i Sundbergs nya värld som i sin förföriska estetik rymmer både det brutala och det bisarra. Tranströmer liknar i en text minnen vid trädets årsringar där summan av dem är jaget. De syns inte för omvärlden men vi känner dem inom oss. I skulpturerna blir alla lager av processen synliga, dess minnen och erfarenheter samexisterar, men berättar också en helt ny historia.
Även Tova Mozard bearbetar och omformar historien i sina bilder. Hon tar oss med till platser som är laddade av drama, drömmar och historiska händelser. Hennes fotografier skildrar scener som vrider på vad som är verklighet och fiktion, privat och offentligt eller minne och nutid. Teatern och filmen är här både inspiration och metod. Hon kliver in i miljön, eller scenen, och söker närkontakt med alla dess lager och karaktärer. I en ny serie fotografier har hon besökt huset där William S Bourroughs sköt ihjäl sin fru Joan Vollmer i en William Tell-inspirerad lek. En trappuppgång där ödesdigra steg har tagits och ett slitet dörrhandtag där hennes hand kanske har vilat tar oss till våra minnens mörkare korridorer. Är det en film vi har sett, eller egen upplevelse? Mozard fann här en stark närvaro av Joan Vollmers person. Kan någons tragiska öde kapslas in i fibrerna av ett hus och bevaras för framtiden? Mozard undersöker specifika platser och kollektiva minnen och väver in dem i sin personliga bildvärld.
Samma spänning mellan det kollektiva och personliga finns i Tommy Hildings målningar. Serien Amygdala tecknar upp ett fiktivt samhälle byggt på vår verkliga omvärld. Vi ser närbilder från privata vrår, stadslandskap och digital information. Amygdala speglar en dramatisk värld men samtidigt finns en känsla av att händelserna redan ägt rum. Här skildras en ödesmättad fördröjning och en längtan efter sammanhang. Vi lever i en värld där våra egna upplevelser smälter samman med andras genom sociala medier och olika kanalers ständiga nyhetsflöde. Det mänskliga minnet har delvis ersatts av ett digitalt. Kanske förändrar det oss på sikt. Om våra minnen inte är närvarande, vilka är vi då? Om historien inte är aktiv utan lagrad någonstans, hur kan vi då lära oss av den?
Utställningen kan skapa ett ögonblicks minnesförvirring, likt den som uppstår i samband med en Déjà vu upplevelse. Vi känner igen ett fragment av en situation innan hjärnan registrerat en överblick vilket resulterar i en falsk känsla av förtrogenhet. Minnets
sorteringsfunktion har gått på avvägar och vi tror för en stund att vi återkallar något bekant för att i nästa stund vara vilse i tiden. På liknande sätt laborerar konstnärerna med minne, ursprung och kronologi. Här samlas och sorteras skärvor ur det förgångna och fogas samman till en samtida berättelse. Ett minnets arkeologi.
Välkomna till vernissage lördag 5 juli kl.12.00–16.00!
Öppet alla dagar 14.00–18.00
Konst, kiosk, kaffe och glass.
tel. 0708 10 69 06
www.hellvi.blogspot.se
