Necessity: Duda Bebek, Clara Gesang-Gottowt, James Morse, Daisy Parris, Mohammed Sami & Alejandro Sintura

(Scroll down for Swedish)

Necessity

Duda Bebek

Clara Gesang-Gottowt

James Morse

Daisy Parris

Mohammed Sami

Alejandro Sintura

22.1–5.3 2022

We are pleased to announce the group exhibition Necessity at the gallery. The exhibition presents six artists, Duda Bebek (Sweden), Clara Gesang-Gottowt (Sweden), James Morse (US), Daisy Parris (UK), Mohammed Sami (Iraq) and Alejandro Sintura (Colombia). They all belong to a generation of artists born at the end of the 20th century who explore the possibilities of figurative painting. 

The six artists have different backgrounds and work in a wide variety of expressions and techniques. The delicate and contemplative are mixed with the violent and self-disclosure. In the meeting between the extremes, the experience of the personal address and the urgency of the story is reinforced. The artists have a common denominator in the need to express themselves through painting. It is a language that makes it possible to relate to the outside world and be able to process personal narratives. The process of painting creates the conditions for returning to memories, illuminating the present and relating to both the outer and inner landscape.

Painting as a means of expression is a unique opportunity for the artist to communicate with a viewer through time and space. What the artist says in confidence in front of the canvas or panel is encapsulated and meets the viewer on a direct and personal level. The medium has managed to stay relevant throughout history and still contains seemingly endless possibilities for innovation. In our time, where art as well as social interaction is more often experienced online, the physical experience of painting is an increasing necessity.

–Magnus Karlsson

Duda Bebek (Sweden, b. 1983) lives and works in Stockholm, Sweden. Bebek’s works often depict the dark corners of the contemporary world, where almost familiar characters and shapes merge with the abstract landscape of internet culture and our modern society. Inspired by classical art as well as the imagery of social media, Bebek’s paintings examine the at times mythologized concept of femininity. For Bebek, the painted image is necessary for her to construct and reconstruct the perception of her own experiences. 

I work with repetitions of an emotional problem or condition, through ”trial and error” I try to reach a point where the painting becomes autonomous and logical in its physical form. The paintings shown in the exhibition are portraits of the child painted from the mother’s perspective, where the mother’s own story and psychological drama are also visualized. The child is a part of her but at the same time in the middle of a process and a quest to become independent and find its own identity.

–Duda Bebek

Clara Gesang-Gottowt (Sweden, b. 1985) lives and works in Lund. Gesang-Gottowt's paintings contain an intense and concentrated silence, where memories, bodily experiences and psychological moods are stored on the surface of the canvas. She uses prosaic and timeless motifs as a starting point in a nearly abstract painting. Her intuitive painting process is not only a way to remember the past, but also a way to understand and react to the present. The finished works depict, like the memory, a state of appearance or disappearance.

I like how the paintings change in daylight and how different parts and colors appear every time you look at them. I strive for an imagery that is inconstant and invites the gaze to wander around the canvas. It gives the paintings a layer of history and you can espy the process.

–Clara Gesang-Gottowt

James Morse (USA, b. 1982) lives and works in Northport, Michigan, USA. Morse resides in closeness to nature, and the land itself is the main character his paintings. The works do not depict what he sees, but are rather a visual registration of how he experiences the encounter with the landscape. The paintings are physical constructions built of paint, which do not strive to be illusions of perceived beauty. He uses the image of nature as a metaphor and as a language to contemplate our existence.

Emotions arising from interaction with the landscape are intuitive reactions to the world that do not require conscious reasoning. These are the ancient emotions, whose origins are prior to the invention of vocal language. A wide, clear field feels calm. A small lake enclosed by trees feels safe. Birds returning in the spring bring relief from the worry that winter will never end. The moon’s soft presence is like the comfort of friendship. Approaching storms stir helplessness, awe, and anxiety. Mature trees ill with blight stand as reminders of the cyclical process of growth, death, decomposition, and the nourishment of new life. We wonder what is down the road, over the hill, or around a river’s bend. The mirrored reflection on the surface of water inspires us to contemplate our inner selves. 
– James Morse

Daisy Parris (England, b. 1993) lives and works between London, UK, and Stockholm, Sweden. Parris’ large-scale, vibrant paintings can be seen as the product of the work-through of personal battles and victories. By the act of painting, she processes past experiences and uses the canvas as a form of psychological self-portrait. The paintings have a striking presence and are charged with violent force. They urge the viewer to feel as strongly as Parris did when she painted them.

I want them to feel some sort of energy and that could be an inkling, a tiny connection between humans, from one human to another. Obviously, it’s passed through the surface of a painting but that is just one way of connecting with other humans. I want them to feel some energy or some hope or just a point of reflection, a place they can slow down and reflect and lose themselves in colour. 

–Daisy Parris

Mohammed Sami (Iraq b. 1984) moved from Iraq to Sweden in 2007. He now lives and works in London. Sami’s autobiographical paintings explore the belated response memories that can be triggered by everyday objects and environments. In traditional motifs such as still lives, interiors and landscapes, Sami reconnects to his own memories of war and trauma. The suggestive, multi-layered images are distanced and tell a larger story that is of relevance to all of us.

Painting is the means by which I engage the traces of personal memory. Memories are curious things, sometimes they masquerade as shadows, objects, smell or even something banal, without revealing themselves as memories.

–Mohammed Sami

Alejandro Sintura (Colombia b. 2000) lives and works in Bogotá, Colombia. Sintura’s paintings depict the richness of simplicity. Based on his own memories and observations, Sintura works to understand and relate to his surroundings. The motifs are unpretentious and prosaic – everyday still lives, views from the studio window or details of landscapes – and depict the fragility of the moment. By carefully studying how light falls at a certain time on an object or place, Sintura makes visible the transience of existence.

Observation is the most essential aspect of my work. My subjects are excuses and painting is the mean to reflect upon perception and light. Painting has become for me the way I can enjoy and be engaged in my everyday life. More than making images I enjoy the act of painting itself, and the process of looking, of really looking what’s surrounding me.

–Alejandro Sintura

--

Necessity

Duda Bebek

Clara Gesang-Gottowt

James Morse

Daisy Parris

Mohammed Sami                   

Alejandro Sintura

22.1–5.3 2022

Vi har glädjen att presentera grupputställningen Necessity på galleriet. Utställningen presenterar sex konstnärer som tidigare inte visats på galleriet: Duda Bebek (Sverige), Clara Gesang-Gottowt (Sverige), James Morse (USA), Daisy Parris (Storbritannien), Mohammed Sami (Irak) och Alejandro Sintura (Colombia). De tillhör alla en generation konstnärer födda i slutet av 1900-talet som utforskar det figurativa måleriets möjligheter. 

De sex konstnärerna har olika bakgrunder och arbetar med en rik variation av uttryck och tekniker. Här blandas det finstämda och kontemplativa med det våldsamma och självutlämnande. I mötet mellan ytterligheterna förstärks upplevelsen av det personliga tilltalet och det angelägna i berättelsen. Konstnärerna har en gemensam nämnare i nödvändigheten att uttrycka sig genom måleriet. Det är ett språk som gör det möjligt att relatera till omvärlden och kunna bearbeta personliga historier. Själva måleriprocessen skapar förutsättningar att återvända till minnen, genomlysa nuet och förhålla sig till både det yttre och inre landskapet.

Måleriet som uttrycksmedel är en enastående möjlighet för konstnären att kommunicera med en betraktare genom tid och rum. Det konstnären säger i förtroende framför duken eller pannån kapslas in och möter betraktaren på ett direkt och personligt plan. Mediet har lyckats hålla sig relevant genom historien och innehåller fortfarande till synes oändliga möjligheter till innovation. I vår samtid, där konst såväl som social interaktion oftare upplevs online, är den fysiska erfarenheten av måleriet en allt större nödvändighet.
– Magnus Karlsson

Duda Bebek (Sverige, f. 1983) bor och arbetar i Stockholm. Bebeks verk skildrar ofta de dunkla hörnen i tillvaron, där välbekanta karaktärer och former smälter samman med internetkulturens abstrakta landskap och vårt moderna samhälle. Inspirerad av såväl klassisk konst som sociala mediers bildspråk undersöker Bebeks målningar det ibland mytologiserade begreppet femininitet. För Bebek är den målade bilden nödvändig för att hon ska kunna konstruera och rekonstruera uppfattningen av hennes egna erfarenheter. 

Jag arbetar med upprepningar av ett känslomässigt problem eller tillstånd, och försöker genom ”trial and error” nå en punkt där målningen blir autonom och logisk i sin fysiska form. Målningarna som visas i utställningen är porträtt på barnet målade ur mammans perspektiv där även mammans egen historia och psykologiska drama visualiseras. Barnet är en del av henne men samtidigt mitt i en process och strävan efter att bli självständigt och finna egen identitet. 

– Duda Bebek

Clara Gesang-Gottowt (Sverige, f. 1985) bor och arbetar i Lund. Gesang-Gottowts målningar rymmer en intensiv och koncentrerad stillhet, där minnen, kroppsliga erfarenheter och psykologiska stämningslägen lagras på dukens yta. Hon använder sig av vardagliga och tidlösa motiv som utgångpunkt i ett närmast abstrakt måleri. Hennes intuitiva måleriprocess är inte bara ett sätt att minnas sitt förflutna, utan också ett sätt att förstå och reagera på sin nutid. De färdiga verken skildrar, liksom minnet, ett tillstånd av framträdande eller försvinnande. 

Jag tycker om hur målningarna förändras i dagsljus och hur olika partier och kulörer framträder varje gång man tittar dem. Jag eftersträvar bilder som är föränderliga och som bjuder in blicken att vandra runt på duken. Det ger målningarna ett lager av historia och man kan ana processen.

– Clara Gesang-Gottowt

James Morse (USA, f. 1982) bor och arbetar i Northport, Michigan, USA. Morse lever ett liv i närhet till naturen, och själva landet har huvudrollen i hans bilder. Målningarna avbildar inte det han ser utan är snarare en visuell registrering av hur han upplever själva mötet med landskapet. Målningarna är fysiska konstruktioner uppbyggda av färg, som inte strävar efter att vara illusioner av upplevd skönhet. Han använder bilden av naturen som en metafor och som ett språk för att kontemplera över vår existens. 

Känslor som uppstår från interaktion med landskapet är intuitiva reaktioner på världen som inte kräver medvetna resonemang. Det är de ursprungliga känslorna, som existerade innan vi kunde tala. Ett stort, tomt fält känns lugnt. En liten sjö omgiven av träd känns säker. Fåglar som återvänder på våren ger befrielse från oron över att vintern aldrig tar slut. Månens mjuka närvaro är som vänskapens tröst. Annalkande stormar skapar hjälplöshet, vördnad och ångest. Äldre träd som är sjuka står kvar som påminnelser om den cykliska processen av tillväxt, död, nedbrytning och näring till nytt liv. Den speglade reflektionen i vattenytan inspirerar oss att begrunda vårt inre.

– James Morse

Daisy Parris (England, f. 1993) bor och arbetar i London och Stockholm. Parris färgstarka och expressiva målningar kan ses som resultatet av en bearbetning av personliga strider och segrar. Genom måleriet processar hon tidigare erfarenheter och använder duken som ett sorts psykologiskt självporträtt. Målningarna har en drabbande närvaro och är laddade med våldsam kraft. De uppmanar betraktaren att känna lika starkt som Parris gjorde när hon målade dem.

I want them to feel some sort of energy and that could be an inkling, a tiny connection between humans, from one human to another. Obviously, it's passed through the surface of a painting but that is just one way of connecting with other humans. I want them to feel some energy or some hope or just a point of reflection, a place they can slow down and reflect and lose themselves in colour. 

– Daisy Parris

Mohammed Sami (Irak f. 1984) flyttade från Irak till Sverige 2007. Han bor och arbetar nu i London. Samis självbiografiska målningar utforskar de försenade responser och minnen som kan utlösas av vardagliga föremål och miljöer. I traditionella motiv såsom stilleben, interiörer och landskap återkopplar Sami till egna minnen av krig och trauma. De suggestiva, skiktade bilderna är distanserade från det privata och berättar en större historia som är angelägen för oss alla.

Måleriet är min metod för att finna spåren av personligt minne. Minnen är märkliga, ibland maskerar de sig som skuggor, föremål, lukt eller till och med något banalt, utan att avslöja sig som minnen.

– Mohammed Sami

Alejandro Sintura (Colombia f. 2000) bor och arbetar i Bogotá, Colombia. I Sinturas målningar gestaltas den rikedom som ryms i enkelheten. Utifrån egna minnen och observationer arbetar Sintura för att förstå och relatera till sin omgivning. Motiven är anspråkslösa och prosaiska – vardagsstilleben, utsikter från ateljéfönstret eller detaljer av landskap – och skildrar skörheten i ögonblicket. Genom att omsorgsfullt studera hur ljuset faller vid en viss tidpunkt på ett föremål eller en plats synliggör Sintura förgängligheten i existensen. 

Observation är den viktigaste aspekten av mitt arbete. Mina motiv är ursäkter och måleriet är medlet för att reflektera över perception och ljus. Att måla har för mig blivit det sätt jag kan uppskatta av och vara engagerad i min vardag. Mer än att göra bilder tycker jag om själva måleriet och processen att titta, att verkligen titta på det som omger mig.