Helene Billgren | Polka

(Scroll down for Swedish)

We are pleased to present Helene Billgren’s second solo exhibition at the gallery. Polka shows new drawings, collages, sculptures and paintings.

In her new works, Helene Billgren has reused and processed previous material. Older images and discarded print proofs are given new life in collages, paintings and sculptures. Fragments from previous motifs become backgrounds and abstract elements in new contexts. The thin paper of the drawings is folded and crumpled into new shapes that take up space in the room. It is a permissive and joyful way of working where Billgren embraces the unexpected and elusive part of the process.

Reception Saturday October 22, 12–4 pm

Your initials HB reappear in several of your works. The signature seems to have become part of the motif itself. Can you tell us something about it?

Using my initials is like inserting myself into the work. I can give the letters different expressions, such as in the work Self Portrait, where one part of the B has come off and turned into a smile. It’s also a bit about fashion as I'm still interested in Gucci.

Tell us more about your interest in Gucci.

I have always been interested in clothes and have made a lot of clothing over the years. Privately, I have never cared about brands, but rather been inspired and then created my own garment. The Gucci world is so strange and the absurdity attracts me. Preferably, I want my works to have some of that craziness about them.

What do you want your art to convey to a viewer?

I'm probably looking to convey positive feelings, even if the basis of the work is based on something more dark.

Can you tell us a little about the materials you work with and why you chose them?

The materials for this exhibition are really only made of things I have made before. I have painted on old paintings and I have used my drawings from the past and given them new shapes and a second chance. I have also taken the liberty of using copies of details from some works. One of the faces became a favorite.

It feels very organic and playful. Do you have a clear vision, or is the result a surprise even to you?
I don’t have a picture in my head of how it will be when I start. I follow what I see. What’s important is if I get the feeling of ”oh, what did I do now” and that the end result has an ambivalence of pretty/ugly and makes my heart skip a beat. Then I feel satisfied.

You said at one point that you didn't like the white paper or canvas. Wouldn’t it be liberating to start over from scratch?

My way of working has always been with the help of the eyes. I like to have something to relate to and have a harder time just coming up with something without the physical surrounding. I’ve always worked with what is nearby. That’s why I collect a lot. For example, I have benefited greatly from all the print proofs.

You have previously mentioned some other artists who inspired you; Goya, Sven X:et Ericson, Bror Hjorth and others. But I have also understood that it is often specific works that you look at. Can you describe this?

That's exactly how it is. Even though I admire an entire artistry, I can find one image that just sticks with me. It could be a way of describing a fir forest as in a drawing by H.C. Andersen or a painting of Sven X:et Erixson where the river and the mountains and the colour make me want to paint just that. My ”depicting” extends to approximately.

You often mention artists from the history, but what in the present day inspires you?
If I have to name something in the present that can give me energy, it is fashion. There I can get ideas for works as objects and find details that I can use. For example, I have made chains for various works. I call them Gucci.

Why did you choose the title Polka?
Polka sounds to me like something that jumps, it’s quite similar to the word ”polkagris” (a Swedish candy), a bit old-fashioned, and something with colour. When I saw that my twisted papers were made just like that, I was absolutely certain that the exhibition would be called Polka. I also like the way the word looks and sounds.

Dalí apparently said: ”Don't be afraid of perfection, you will never reach it”. What is your relationship to perfection?
Perfection for me is when I can look at a work I’ve done and I'm not annoyed with anything, even if there are elements that are ugly, and there always are. That’s how I want it.

--

Vi har glädjen att presentera Helene Billgrens andra separatutställning på galleriet. I Polka visas nya teckningar, collage, skulpturer och målningar.

Helene Billgren har i sina nya arbeten återanvänt och bearbetat tidigare material. Äldre bilder och kasserade provtryck får nytt liv i collage, målningar och skulpturer. Fragment från tidigare motiv blir här bakgrunder och abstrakta element i nya sammanhang. Teckningarnas tunna papper viks och knölas till nya former som tar plats i rummet. Det är ett tillåtande och lustfyllt arbetssätt där Billgren omfamnar det oväntade som uppstår i processen.

Välkomna till vernissage
lördag 22 oktober kl. 12–16

Dina initialer HB återkommer i flera av dina verk. Signaturen verkar ha blivit en del av själva motivet. Kan du berätta något om det?

Att använda mina initialer är som att jag sätter in mig själv i verket. Jag kan ge bokstäverna olika uttryck som i verket Självporträtt där ena delen av B:et har tagit sig loss och blivit till ett leende. Det handlar också lite om mode då jag fortfarande är intresserad av Gucci.

Berätta mer om ditt intresse för Gucci.
Jag har alltid varit intresserad av kläder och gjort en hel del klädverk genom åren. Privat har jag aldrig brytt mig om märken utan mer blivit inspirerad och sen skapat egna plagg. Gucci-världen är så konstig och det absurda attraherar mig. Jag vill att mina verk helst ska ha något sådant galet över sig.

Vad vill du att din konst ger till en betraktare?
Jag är nog ute efter att ge positiva känslor även om grunden till verket är gjord utifrån något mera svart.

Kan du berätta lite om de material som du arbetar med och varför du valt dem?
Materialen till denna utställningen är egentligen bara gjort av sådant jag tillverkat tidigare. Jag har målat på gamla målningar och jag har använt mina teckningar från förr och låtit dem få ny form och en andra chans. Jag har också tillåtit mig att använda kopior av detaljer från några verk. Ett av ansiktena blev en favorit.

Det känns väldigt organiskt och lekfullt. Har du en tydlig vision, eller är resultatet en överraskning även för dig?
Jag har ingen bild i huvudet hur det ska bli när jag börjar. Jag följer det jag ser. Det som är viktigt är om jag får känslan av ”oj vad gjorde jag nu” och att slutresultatet har en ambivalens av fint/fult och får mitt hjärta att slå. Då känner jag mig nöjd.

Du sa vid något tillfälle att du inte tyckte om det vita pappret eller duken. Kan det inte vara befriande att börja om från scratch?
Mitt sätt att arbeta har alltid varit med hjälp av ögonen. Jag vill gärna ha något att förhålla mig till och har svårare att bara tänka ut något utan det fysiska runtomkring. Har alltid arbetat med det som finns i närheten. Därför samlar jag på mig en hel del. Till exempel har jag haft stor nytta av alla grafiska provtryck.

Du har tidigare nämnt en del andra konstnärer som inspirerat dig; Goya, X:et, Bror Hjorth m.fl. Men jag har också förstått att det ofta är specifika verk som du tittar på. Kan du beskriva detta?
Precis så är det. Även om jag beundrar ett helt konstnärskap så kan jag hitta en bild som jag bara fastnar för. Det kan vara ett sätt att beskriva granskog som i en teckning av H.C. Andersen eller en målning av X:et där floden och bergen och färgen gör att jag vill måla av just det. Mitt ”måla av” sträcker sig till ungefär.

Du nämner ofta konstnärskap från historien, men vad i samtiden inspirerar dig?
Om jag ska nämna något i samtiden som kan ge mig energi så är det mode. Där kan jag få idéer till verk som objekt och hitta detaljer som jag kan få användning av. Till exempel har jag tillverkat kedjor till olika verk. Jag kallar dom Gucci.

Varför valde du titeln Polka?
Polka låter i mina öron som något som hoppar, det är ganska likt ordet polkagris, lite gammaldags, och något med färg. När jag såg att mina vridna papper var gjorda just så blev jag helt säker på att utställningen skulle heta Polka. Gillar också hur ordet ser ut och låter.

Dalí har tydligen sagt: ”Var inte rädd för perfektion, du kommer aldrig att nå den”. Vad är din relation till perfektion?
Perfektion för mig är när jag kan titta på ett verk jag gjort och inte reta mig på något även om det finns inslag som är fula, och det gör det ju alltid. Så vill jag ha det.